Den 20:e augusti träffades vi åter hela gänget. Vi startade tidigare än vanligt då vi denna gång även skulle få tillfälle att bada i den fina poolen som värdparet har i sin trädgård. Solen sken genom lätta moln och det var en riktigt fin eftermiddag. Vi har som alltid mycket att tala om och att promenera omkring i trädgården och se alla finesser var riktigt kul.
Efter en tag samlade vi oss och vinprovningen började. Alla vinerna var röda och mörka. De kom alla från samma ö  i Europa. Vi enades snart om att det kunde vara Sicilien och att då måste druvan vara Nero d´Avola. Det stämde till viss del. Ett av vinerna var en ren syrah, ett hade inblandning av den gamla trogna Cabernet Sauvignon. De var rätt starka viner cirka 14 % och vi fick veta att prisskillnaden var stor. Billigaste vinet kostade 87:- och det dyraste 299:-. Nu skulle vi alltså skilja ut syrahvinet och även gissa på det dyraste vinet.
Så börjar vi att dofta och smaka och vi kom fram till att det här blir nog mycket svårare än vad vi trott. Syrahvinet utmärkte sig inte så mycket, tyckte vi nästan alla. Om det berodde på att vi startat redan på eftermiddagen, eller att vi alla längtade efter ett avsvalkande poolbad, men vi var kanske lite okoncentrerade. Efter ett tag och mycket diskussioner, några ändrade sina val, så kom den spännande punkten då vi skulle få veta vilken flaska som var det dyraste vinet och i vilken flaska syrahvinet fanns. Jubelrop och dystra suckar då vinetiketterna kom fram. Två av deltagarna hade två rätt, vi andra inga allas.
Vi kom ännu en gång fram till att dyra viner inte alls är så prisvärde. Idag enades alla om att det vin som kostade 89:- var mycket gott. Det dyraste vinet var ingens favorit.
Vinerna var:
NeroBufalett 2005, nr 95615, 299:-.
Raccolto Nero d´Avola Cabernet Sauvignon, 32452-01, 89:-.
Letizia Syrah, 29003-01, 87:-.
Nerojbleo Nero d´Avola, 95509-01, 165:-.

Det sista vinet kom från vinhuset Gulfi, som har betydande vinodlingar på Sicilien och vinet växer på Etnas sluttningar. Den druva som fått störst genomslag av de sicilianska sorterna är nero d´avola. Denna blåa druva har idag en klar särställning, och de ambitiösa vinmakarna gör prestigeviner på ren nero d´avola. Alla tycks eniga om att det är dessa viner som tydligast speglar den sicilianska karaktären. Smaken kan gå från generöst fruktig till mer återhållsam och lite kärvare, men aromerna brukar vara samstämmiga i sina toner av blåbär, björnbär och lakrits. Påfallande ofta har de också en viss rökighet.
Thord-Arne var först i poolen, tätt följd av Tommy. Kerstin dök i med buller och bång, Ingegerd och mitt dopp var något mer stillsamt. Vi njöt av denna fina pool och vi blev serverade öl och rosévin. Solen hade gått i moln med det var varmt och vindstilla. Ja, vad kan man mer begära en dag i augusti. Varmt poolbad i en vacker trädgård tillsammans med goda vänner. Kvällen fortsatte i samma tema. God mat, och mycket mat, mer att dricka och mycket prat och diskussioner om allt möjligt. Vi är ju alla i samma ålder och har alla barn och barnbarn och det är alltid roligt att höra hur det går med de närmaste. Två nya små barn har tillkommit under sommaren och någons dotter har flyttat närmare Malmö och en annan dotter skall resa bort och studera i främmande land. Alltid händer det något.
Tiden går ju jättefort en sådan här fin kväll och rätt som det var skulle bussen till Lund avgå och sedan, långt om länge, kom även taxibilen som tog oss andra till Malmö. Tack värdparet för en oförglömlig sommarkväll och vi vill gärna se en fortsättning på detta framöver.
Nu ser vi fram emot nästa träff, som kanske blir en utflykt, i november den 20:e och då är det Larssons som står som värdpar.